Det var nervöst att för första gången skriva en blogg. Plötsligt kände jag hur datorn gungade under mina fingrar. Det blev naturligtvis fel när jag skulle beskriva Moses manhaftiga storasyster Miriam. När Moses föddes och hans mamma inte vågade behålla barnet var det Miriam som såg till att den vackre pojken fick ett bra fosterhem hos faraos dotter. Hon ansåg därför att hon kunde ställa vissa krav på sin lillebror. Alla, som har växt upp med en äldre syster, vet ju att hon ibland kräver det orimliga av sina i yngre bröder och systrar.
Moses flydde från faraos familj och kom till prästen Jetro i Midjans land, där familjen tog väl hand om flyktingen. Moses gifte sig med prästens dotter Sippora. Hon fick ganska snart sonen Gershom. Problemet med Sippora var att hennes familj inte tillhörde Israels barn.
Moses lyckade senare med det orimliga, nämligen att föra Israels barn rakt över Röda Havet till säkerhet på Sinaihalvön. Miriam var en av de modiga kvinnorna som gick först i tåget, när Röda Havets vattenmassor delade sig. Under detta farliga tåg slog hon på sin tamburin, sjöng och dansade. Det framgår inte av berättelsen hur Miriam kände sig efter denna bedrift. Hon måste ha varit alldeles uttröttad, när de stod på Sinaihalvön och såg hur vattnet dränkte den väg de tidigare vandrat fram på.
Efter detta börjar en lång och mödosam vandring rakt genom det ödsliga ökenlandskapet. Det är inte alltid som Israels barn gör allt som Moses tycker att de skall göra. Vad hustrun Sippora tycker och tänker är det ingen som vet. Vi vet inte heller om hon längtade efter ett normalt liv i en hydda vid en mysig oas och tjatade på Moses om deras primitiva livsföring.
Under vandringen genom öknen kom Israels barn med Moses i spetsen till Kush där det bodde ett folk som härstammade från Etopien. Här träffade Moses en kvinna som han snart tog till sig som sin andra hustru. Miriam blev mycket förargad på sin lillebror och förklarade för folket att så här fick man bara inte bära sig åt. Hon tyckte också att Gud inte brydde sig om hur folket hade det utan bara höll sin beskyddande hand över lillebror Moses. Brodern Aron var inne på samma linje. Snart förstod Moses att situationen blivit ohållbar och han bad därför Gud att stiga ner från sin himmel och komma till Uppenbarelsetältet.
Moses, Aron och Miriam mötte Gud i tältet och han höll en rungande straffpredikan för dem. Moses var Guds utvalda sänebud och ve den som inte accepterade allt vad Moses gjorde. Samtidigt som Gud talade sänkte sig ett stort svart moln över tältet. När molnet drog sig tillbaka hade Gud straffat Miriam med spetälska och hennes ansikte var vitt som snö.
Nu tyckte Moses att Gud tog i i överkant. Han bad för Miriam och gud lovade att om Miriam hölls isolerad i en vecka skulle hon bli helt återställd. Gud höll sitt löfte och Miriam blev frisk. vad Moses första hustru Sippora tyckte framgår inte av historien.
När jag växte upp fick jag ofta veta att Gud skulle straffa mig med spetälska om jag tyckte till om vad mina föräldrar gjorde. Hemskt, jag visste inte vad spetälska var bara att alla som fått denna sjukdom måste gå runt med en koskälla runt halsen så att alla kunde springa sin väg när de kom.
Ibland undrar jag var dagens teologer tycker om detta. Det skulle vara roligt om ni hörde av er. Min adress är carin.onnestam@gmail.com.
